About Johan

Posts by :

Mycket skärmtid

, 0

Så där já… Skärmarna och huven på plats. Nu nu börjar det likna nått

Nu, efter snart 13 års arbete, börjar renoveringen närma sig slutet. Kupén är i stort sett klar och parallellt  med den jobbade jag också med karossen. Bak- och framskärmar, fotsteg och huv är klara. Återstår att montera är baklucka, kofångare och dörrar. Återkommer om det i ett senare inlägg.

Vänster bakskärm på plats

Enklast var att börja montera skärmarna på vänstersidan eftersom den sidan av bilen var vänd in mot verkstaden. Mellan karossen och de olika delarna monterades en svart kederlist. Sådana lister var vanliga på bilar förr i tiden för att skapa ett böjligt och flexibelt skyddsskikt mellan kaross och skärm, och för att göra skarven mer prydlig för ögat.

Vänster framskärm med strålkastare monterad.
Än så länge enögd

Strålkastaren monterades samtidigt med framskärmen eftersom fastsättningen av skärmen har några skruvar gemensamt med strålkastaren. Även sista delen av elsystemet i fronten färdigställdes. Kabelstammen behövde bland annat kompletteras med några jordkablar till strålkastarna som jag upptäckte saknades.

Tröskeln, eller fotsteget, monterat med nya skyddslister

Fotstegen fick nya skyddsskenor fastskruvade. Dessa beställdes från Tyskland och är så kallade NOS-delar (New Old Stock) d.v.s. nya lagerhållna originaldelar, tillverkade på den tiden det begav sig.

Tyvärr behövdes både höger fram- och bakskärm lackeras om. Framskärmen hade blivit skadad under transporten till nya verkstaden och hade fått flera fula repor i lacken och en bula i plåten. Bakskärmen upptäcktes vid noggrannare undersökning ha fått flera rinningar när den lackerades första gången och eftersom framskärmen ändå behövde ny lack så var det enklare att måla om även bakskärmen, än att försöka slipa bort bristerna.

Motorhuven monterad och öppnad. Värmepaketet återstår att montera, men det väntar jag till sist med eftersom det kommer hindra åtkomsten i motorrummet.

Inpassningen av huven var ett kapitel för sig. Den består av fyra olika delar (egentligen fem, om man räknar med det stora kromade mittgångjärnet) och bland annat kylarmaskeringens läge samt stängningsmekanismen på sidorna behövdes justeras för att passformen skulle bli acceptabel.

Återkommer när resten av karossen är monterad och klar.

Kupén

, 0

Efter att elsystemet blivit klart påbörjades arbetet med att färdigställa kupén. Den är numera klar till ungefär 80%. Instrumentpanel, kardantunnel, golvplattor, mattor och baksäte har hittills kommit på plats. Det som återstår att montera är framstolarna, innertaket samt en dekorlist i trä runt vindrutan på insidan.

Instrumentpanelen. Mercedes valde på den tiden att inte märka upp reglagen

Först monterades instrumentpanelen inklusive ratt med tändningslås, reglage, strömbrytare, instrument och askkopp. De flesta av dessa enheter har varit renoverade och klara sedan 2010. Alla reglage är omärkta så föraren får antingen prova sig fram, alternativt läsa i instruktionsboken och sedan försöka memorera vilken knopp/reglage som går till vad. Bilen är dessutom extrautrustad (ej original) med några lyxdetaljer av någon föregående ägare som jag valt att behålla. Det är dels reglaget längst ut till höger på panelen som är en manuell spolarpump (original är bilen bara utrustad med torkarblad) dels är det motortemperaturmätaren som monterats i egen hållare under panelen. 

Kardantunnel original

Efter instrumentpanelen gjordes kardantunneln iordning. I originalutförande var det någon typ av ljuddämpningsmatta klistrad på själva tunneln. Den togs bort, sedan blästrades och målades tunneln och till slut klistrades en ny ljuddämpningsmatta på plats.

Kardantunneln med ny ljuddämpningsmatta och nya golvplattor

 

Golvplattor i plywood

Arbetet fortsatte med golvet som vid förar- och passagerarsidan består av fyra stycken 15 mm plywoodplattor som hålls på plats med hjälp av metallbläck och skruv. Av originalskivorna fanns inte mycket kvar men de kunde ändå fungera som mall till de nya skivorna. Efter tillsågning och inpassning behandlades skivorna med roslagsmahogny för att tillslut målas med svart utomhusfärg. Sedan kläddes hela golvet med nya svarta mattor.

Golvmattor i textil och nya gummimattor i fram

Ovanpå den nya textilmattan lades nya gummimattor på plats i fram. Har ännu inte fått tag i originalgummimattor till baksätet och bagageutrymmet.

Aluminiumlister monterade i dörröppningen för att skydda och dölja mattskarven vid tröskeln.

Originalbaksäte

Baksätet är ett originalsäte som jag tänker använda som det är. Det har haft en skyddande överdragsklädsel (förmodligen påsatt när sätet var nytt) som var fläckigt och fult. Under det fanns en bevarad orignalklädsel, helt felfri med bara en liten fläck på sittdynan. Efter dammsugning och klädseltvätt var det bara att montera sätet på plats.

Ny vindruta

Efter att ha kollat på några olika instruktionsvideor på Youtube om hur man monterar en vindruta gav jag mig på det projektet. Monteringen av själva vindrutan gick förvånansvärt enkelt, dock fick jag inte dit aluminiumlisten som ska ligga i ett spår runt rutan. Får kika vidare på nätet om jag kan hitta fler tips om hur man gör detta. Även bakrutan är monterad, men den nya gummilisten passade inte helt perfekt. Det kommer att justeras lite senare. 

Nästa steg blir att montera skärmar och motorhuv.

 

Elsystemet

0

Nya verkstaden är nu helt klar. Den har under hösten fått både vatten och avlopp indraget samt värme installerat, vilket kommer väl till pass nu mitt i smällkalla vintern. Nu pågår arbetet med att montera och ansluta den nya kabelstammen. Den beställdes och levererades redan 2015 av fordonselmästaren Alf Thorell på Carel i Ärentuna utanför Uppsala, inte långt ifrån där jag själv bor. Den har alltså legat färdig i en låda i över fem års tid i väntan på att bli monterad, och nu är det äntligen dags!

Den kompletta kabelhärvan, tillverkad och levererad 2015 av Carel i Ärentuna

Själva kabelstammen består av flera delar. Dels några enskilda korta sladdar bakom instrumentpanelen men också en knippe kablar som ska förläggas i rattstången. Det är kablar som förbinder blinkers och tuta med resterade elsystem. Den största delen är själva huvudstammen som hålls ihop av flätat svart garn. Själva kablarna som stammen är uppbyggd av är också flätade i olika färger, precis som originalet var en gång i tiden. Enda skillnaden är att det under flätan är döljer sig en modern åldersbeständig PVC-isolering. Det är nog bra det, för av de gamla gummi-isolerade kablarna var det inte mycket kvar.

Bild från 2011 på originalkabelstammen
Nya kabelstammen med flätade kablar

Mercedes-Benz 170 V var endast utrustad med winkers, eller körriktningsvisare på svenska, placerade på a-stolpen. Det fanns ingenting annat på bilen, varken bak eller fram, som indikerade att man var på väg att svänga åt något håll. Det kanske funkade bra på den tiden med lugnare tempo och färre bilar, men ska man ut och köra i dag är nog blinkers att föredra, för säkerhets skull. Därför har jag gjort ett av få avsteg från originalskicket och säkerhetsuppdaterat bilen med diskreta blinkers (med varningsblinkersfunktion). Körriktningsvisarna får sitta kvar och kommer fungera på samma sätt som när bilen var ny, men de har i fronten kompletterats med ett par små men ljusstarka LED-blinkers, och i bak med blinkande bromsljus (som på tidiga SAAB 96, för er som känner till dem). De främre små LED-blinkersena ska placeras under den främre kofångaren. Står man nära bilen kommer de att skymmas av kofångaren, men på lite längre håll kommer de att synas bra när de blinkar. 

Små men ljusstarka LED-blinkers kommer att monteras under kofångaren i fram, för säkerhets skull

Blinkersfunktionen har åstadkommits med hjälp av en reläbox som jag byggt och placerat bakom instrumentpanelen. Den nya kabelstammen är också förberedd med extra kablar för ändamålet.

Reläboxen för blinkersfunktionen, innan instrumentpanelen kom på plats

Själva arbetet med elsystemet började redan i höstas med att jag drog nya batterikablar och anslöt 6 Volts batteriet, som ”bekvämt” nog är placerat under förarsitsen, i en plåtlåda… Sedan gjordes säkringshållaren iordning. Det finns att köpa nya säkringshållare, men trots att originalet såg ut som skrot var det fullt användbart och blev som nytt efter en noggrann genomgång.

Originalsäkringshållaren på plats

Genom åren har projektet passerat ett antal milstolpar och nu den åttonde februari 2021 var det dags igen. Då anslöt jag den första elförbrukaren till elsystemet och slog på strömmen. För första gången på över 50 år lös taklampa i bilen och straxt därefter kunde jag även, efter att ha vridit om tändningsnyckel och dragit ut strömbrytaren på instrumentpanelen, testköra torkarmotorn. Allt fungerade perfekt. Nu fortsätter arbetet med anslutning av kabelstammen till övriga förbrukare i bilen, ratten med signalhorn och blinkersreglaget, strålkastarna, bakljusen, skyltbelysning m.m. 

En milstolpe i renoveringsarbetet. Taklampan och torkarmotorn tillbaka på sin plats och i funktion igen efter mer än 50 år

Nästa steg i renoveringsarbetet blir att montera instrumentpanelen, sedan fram- och bakskärmarna på karossen.  

Nya verkstaden

, 0

Efter en flytt hösten 2019 har en ny verkstad gjorts i ordning och inretts på den nya adressen. Ett tomt utrymme i en lada, förmodligen ett före detta traktor- och redskapsgarage, fick genomgå förvandlingen till renoveringsverkstad. På bilden nedan är det utrymmet längst till vänster i bild.

Lada

Ny el drogs in, och vatten och avlopp förbereddes för att i ett senare skede kopplas in. Marken i det gamla utrymmet förbereddes för gjutning av betongplatta med frigolit och armeringsjärn. 

Förberedande arbete inför gjutning av betongplatta.

En betongbil utrustad med ränna beställdes. Den backade till vid porten och rännan räckte ända till hörnet längst in i lokalen, som var 6 x 6 meter. Efter att betongen jämnt spridits ut med hjälp av rännan på betongbilen jämnade den ut med hjälp av en vibrator och sedan en sloda. Hela gjutningen från början till slut tog ca en timme.

Tak och väggar isolerades med lösull, sedan målades dessa. El drogs fram till ledarmaturer i taket och diverse eluttag på väggarna.

För att få en riktigt slät och fin golvyta flytspacklades golvet. Det målades sedan vitt.  

Efter alltför många timmar (enligt min sambo, men det var det inte) blev detta slutresultatet.

Renoveringsarbetet fortsätter nu med att installera kabelstammen för elsystemet. Återkommer om det i nästa inlägg.  

Färdiglackerad

0

Nu är även karossen lackerad och klar. Efter den första, ganska matta och fula gula epoxygrunden (som syns på många av de tidigare bilderna), sprutades ett lager grå slipgrund på. Det är en något tjockare grundfärg som som ska utjämna eventuella ojämnheter. Den våtslipas ner i omgångar med hjälp av slippapper med finare och finare korn. Många timmars arbete måste läggas ner för att slutresultatet ska bli bra. När den sista slipomgången är klar, med det finaste slippappret, läggs topplacken på. Jag funderade länge på om jag skulle måla den som i loggan här ovan, i rött och svart, men valde tillslut ett annat klassiskt tvåfärgs Mercedes-färgschema, svart och elfenben.

Elfenbensfärg på bilens nedre del

… som sedan avslutades med svart överdel.

Pga av flytt kommer renoveringsarbetet nu ta en paus. En ny verkstad ska byggas upp på det nya stället och jag beräknar att kunna återuppta det avslutande arbetet med bilen under våren/sommaren 2020.

Jag vill passa på att tacka alla mina trogna följare som följt mig under alla dessa renoveringsår. Skriv gärna något i kommentarsfältet så länge!

Ha det så bra så syns vi till våren igen.

/ Johan

Locket på

0

Efter att ha varit frånskilt från resen av bilen sedan mars 2018 har nu taket äntligen kommit på plats igen. Under det gångna året har både taket och själva bilen genomgått separata behandlingar. Bilens trästomme, som bär upp taket, har monterats och bucklorna i taket har slätats ut.

Taket på plats igen. Nu ska det ”bara” passas in sedan svetsas, tennspackas och skruvas på plats igen.

Taket skruvades på plats runt om i den nya trästommen.

Skarven i framkant på taket svetsades och tennspackades.

Skarven klar och ny grundfärg pålagd. 

En slipgrund sprutades på och sedan monterades listen i bak…

och de nya aluminiumdropplisterna utefter sidorna.   

Ribborna som håller upp taket och som sedan innertaket ska spikas fast i, skruvades åter på plats.

Målningsarbetet med resten av karossdelarna har också fortskridit. Alla karossdelar bak- och framskärmar, dörrar, motorhuv, baklucka, fotsteg och fälgar är nu färdiglackerade och ska monteras när karossen är klar. 

Färdiglackerade dörrar i svart och elfenben 

Fotsteg och motorhuvdelar

Torpedväggen

Äntligen!

3

Bara för att det inte skett några uppdateringar på sistone så betyder inte det att det inte hänt något. Det har varit febril aktivitet i verkstaden nästa all ledig tid. Förberedelser inför lackeringen har tagit många timmar. Det har varit mycket grundlackering, slipning och finputsning av de lika karossdelarna, allt för att slutresultatet ska bli så bra som möjligt. Men nu äntligen har själva lackerings arbete kommit igång och nu kan man börja se lite av hur slutresultatet kommer att bli. Jag har valt att måla bilen i två olika färger, svart och elfenben och hoppas det blir en bra och matchande combo…

Lite bilder från dagens lackeringsarbete.

Fram- och bakskärmarna grundmålade och färdigslipade, klara för lackering.

Backluckan lackerades först på insidan, sedan fick lacken härda i ett dygn.

… och sedan lackerades den på utsidan.

Framskärmarna blev blanka och fina. Här är vänsterskärmen precis klar.

Blev även nöjd med bakskärmarna.

Motorhuven ska vara i två färger, svart på överdelen

och elfenben på sidorna, tror det blir snyggt.

Dörrarna blir också tvåfärgade, här har elfenbensfärgen målats på, sedan ska de bli svarta upptill.

Även fälgarna ska vara i elfenben, och navkapslarna kommer sedan att vara i krom och svart.

Den nitade grillen

0

Kylarmaskeringen är omkromad och klar sedan hösten 2015, men ett textilband behöver monteras i kanten på maskeringen där motorhuven kommer att vila mot kylarmaskeringen. Textilbandet ska nitas dit med kopparnitar och därför införskaffades en uppsättning sådana i lämplig dimension.

Lämpliga nitar med brickor. Först träs niten genom de preparerade hålen i kylarmaskeringen och textilbandet och sedan sätts brickan på plats på baksidan. Hålet i brickan är något mindre än diametern på niten, därför måste den pressas eller bankas på plats.  

Nitarna monterades utefter hela kanten. Brickorna på baksidan slogs på plats med hjälp av ett specialverktyg och ett mothåll i andra änden. Den återstående piggen klipptes sedan av innan sista momentet tog vid.

Med hjälp av en kulhammare plattades den återstående korta ”stumpen” av niten till, tills den var helt platt.

Slutet gott, allting gott.

Nu, efter bara tio och ett halvt år, börjar bilens alla olika delar faktiskt äntligen bli klara. Tror det börjar närma sig lackering av skärmar och dylikt. Fortsättning följer…

Värmepaketet, del 1

0

Denna bil är extrautrustad med ett värmepaket, troligen pga att den är såld här uppe i Norden. Tittar man på bilder på likadana bilar från varmare länder brukar det ofta inte finnas något sådant. Värmepaketet är en enkel konstruktion och är placerat i motorrummet på motorns vänstra sida. Längst fram, på kylarens vänstra sida, sitter en ”tratt” placerad som leder in fartvinden (det finns ingen fläkt!) via ett demonterbart insektsfilter vidare till värmeelelemet. I värmeelementet kan varmvattenflödet från kylsystemet regleras med hjälp av en kran som via ett stag är direkt kopplat till ett reglage (värmereglaget) på instrumentpanelen i kupén. Efter värmeelementet leds luften vidare till en fördelningskanal där ett spjäll kan leda luften åt antingen vindrutan (defroster), rakt in i kupén under instrumentpanelen, eller så kan man stänga av luften helt. Men som sagt, avsaknaden av fläkt gör den säkert helt värdelös vid stillastående eller i låga farter. Bild från Daimler-Benz reservdelskatalog över modellen 170 Va (1950-1952) som har identiskt värme- och ventilationssystem som Vb-modellen.  © Daimler-Benz

Fabrikatet på själva värmeelementet är Süddeutsche Kühlerfabrik Julius Fr. Behr, även kallat S.K.F. Det företaget fick sedan det betydligt kortare namnet Behr. Det har i sin tur nyligen slagits ihop med filtertillverkaren Mahle och är idag ett världsledande multinationellt storföretag, Mahle Behr GmbH & Co. KG. Alla delarna innan renoveringen. ”Tratten” längst till vänster, sedan locket och boxen som inrymmer värmeelementet. Längst till höger syns ventilationskanalerna som är tillverkade i gjuten aluminium. Inga delar saknades och alla var i bra renoverbart skick.

Boxen för själva värmeelementet.

Värmeelementet tillverkat av Süddeutsche Kühlerfabrik Julius Fr. Behr. Firmamärket i toppen på elementet var i  dåligt skick, men det går fortfarande att se att det är en isbjörn i mitten på loggan.

Spjället i luftkanalen som man kan reglera vart luften (fartvinden) ska blåsa någonstans, nedåt fötterna, uppåt vindrutan eller helt avstängd (som på bilden).

Några av delarna blästrade och klara för pulverlackering.

Ventilationskanalen i gjuten aluminium som senare ska monteras in under instrumentpanelen i kupén. Den fördelar luften ut i två slangar som leder luften vidare upp till de båda defrostermunstyckena.

Den färdiglackerade boxen som ska inrymma själva värmeelementet. Hålet i sidan på locket är inloppet för kylarvattnet.

Alla delar lackerade och klara. Återstår att ytbehandla alla skruvar och skära till nya gummipackningar. Nästa steg är montering i bilen. Även slangklämmorna kommer bli av samma typ som användes vid från fabriken från början. Bilder på den färdiga monteringen i bilen kommer lite senare i vår under rubriken Värmepaketet, del 2.

Kort uppdatering 2019-02-20. Nu är alla skruvarna förnicklade, återstår att skära till gummipackningarna.

Renoveringen så här långt

0

I väntan på att jag ska få tillbaka taket och motorhuven från plåtslagaren som hjälpt mig att räta ut ett antal bulor och ojämnheter, försöker jag färdigställa resten av karossen inför lackeringen. Och nu, i slutet på januari 2019, har jag hunnit så här långt. Hela karossen med dess ingående delar är nu i stor sett klar. Den har rostlagats och tennspacklats och till sist grundmålats i en gul expoxygrund. Alla de olika karossdelarna såsom skärmar, fotstöd, dörrar, backlucka och motorhuv kommer att lackeras separat men behöver innan dess justeras och passas in.

Vad tycker ni? Kanske ska jag bygga om den till en cabriocoach istället? Ser onekligen ganska häftig ut utan taket, tycker jag själv.  

Den något opraktiska bakluckan som även fungerar som reservhjulshållare. Som ni ser på bilderna är backluckans gångjärn placerade i nerkant på luckan vilket gör att den är i vägen även när den är öppen. Förmodligen tänkte konstruktörerna hos Daimler-Benz att detta ändå var bättre än den föregående modellen 170 V som helt saknade backlucka. Då fick man fälla ryggstödet i baksätet och lasta in bagaget genom kupén. 

Den för länge sedan (2008-2009) renoverade motorn.

Torpedväggen med fördjupningen för bränsletanken.

Den idag tomma kupén som ska börja inredas så snart karossen blivit lackerad.

Load More

© 2024