Ja… jag har många gånger undrat varför jag egentligen håller på med detta. Ett genomrostigt vrak som säljaren påbörjat renovering och rostlagning av men givit upp redan efter första plåtbiten. Han upplyser mig dessutom redan innan köpet att det saknas diverse delar, bl.a. inredning, kofångare, flera motordelar som förgasare, generator m.m. Ändå slår jag till, full av entusiasm, och tänker att ”det löser sig nog under resans gång”. Men trots den inledande entusiasmen har det i perioder känts motigt, det får jag erkänna. Speciellt den gången då karossen skulle köras hem från blästringsfirman och jag för första gången fick se vad lite metall det faktiskt var kvar av karossen när all rost hade tagits bort. Eller, då i stort sett ingen av träbitarna till karossen som jag noggrant sågat till under många timmars arbete, passade speciellt bra…

Men nu, många år senare, efter hundratalet nerlagda timmar (jag har inte vågat räkna hur många) av demontering, blästring, rördragning, tillverkning av diverse specialverktyg samt snickeri i form av bandsågning, hyvling, fräsning, slipning och diverse metallarbete såsom svetsning, plåtslagning, svarvning, borrning, tennspackling, polering samt ytbehandling i form av målning, pulverlackering, förnickling, förzinkning med mera, är jag ändå väldigt glad att jag slog till och köpte det där vraket nere på västkusten sommaren 2008. Det har varit en enorm utmaning att ro detta projekt iland, men samtidigt, fantastiskt roligt och lärorikt att få lära sig alla dessa olika renoveringsmetoder och på köpet få lära känna andra duktiga och hängivna människor som håller på med liknade projekt. Och ännu är jag inte klar, det återstår fortfarande många roliga och lärorika timmar innan den kan rulla ut från verkstaden för egen maskin.

/ Johan