Ja… jag har många gånger undrat varför jag egentligen håller på med detta. Ett genomrostat vrak, där säljaren själv hade påbörjat renoveringen och rostlagningen men gett upp redan efter den första plåtbiten. Dessutom upplyste han mig redan före köpet om att diverse delar saknades, bland annat inredning, kofångare och flera motordelar som förgasare och generator. Ändå slog jag till, full av entusiasm och med inställningen att ”det löser sig nog under resans gång”.

Men trots den inledande entusiasmen har det periodvis känts motigt, det får jag erkänna. Speciellt den gången då karossen skulle hämtas från blästringsfirman och jag för första gången fick se hur lite metall det faktiskt var kvar när all rost hade avlägsnats. Eller när jag upptäckte att i stort sett ingen av träbitarna till karossen, som jag noggrant sågat till under många timmars arbete, passade särskilt bra…

Men nu, många år senare, efter hundratals nedlagda timmar – jag har inte vågat räkna hur många – av demontering, blästring, rördragning, tillverkning av diverse specialverktyg och snickeriarbete i form av bandsågning, hyvling, fräsning och slipning, liksom metallarbete med svetsning, plåtslagning, svarvning, borrning, tennspackling och polering samt ytbehandling genom målning, pulverlackering, förnickling, förzinkning och mycket annat, är jag ändå väldigt glad att jag slog till och köpte det där vraket nere på västkusten sommaren 2008.

Det har varit en enorm utmaning att ro projektet i land, men samtidigt fantastiskt roligt och lärorikt. Jag har fått lära mig en mängd olika renoveringsmetoder och på köpet lärt känna andra duktiga och hängivna människor som ägnar sig åt liknande projekt.

Och till slut, efter 18 år, blev bilen faktiskt körklar.

För första gången kunde jag köra ut den ur verkstaden för egen maskin. Där och då kände jag att jag hade nått det mål jag satte upp när projektet började 2008. Jag bestämde mig därför för att sälja bilen och låta en ny ägare ta över. Lite arbete återstod fortfarande, framför allt med inredningen, men för min del var den långa resan i mål.

/ Johan